Krumilurtripper

#14 Kvarntorpshögen

2009-09-06T06:29:00.000-07:00

Sedan 1998 finns en permanent konstutställning på toppen av Kvarntorpshögen utanför Kumla.
Som väg upp finns en 200 meter lång trappa bestående av 427 trappsteg.
Självklart gick vi den. Varje trappsteg är numrerat så att man vet hur långt man gått. Det var inte alls särskilt jobbigt och utsikten blev inte direkt sämre när man kom högre.

Väl uppe fanns flera mer eller mindre fula men fascinerande konstverk.

Den här förefaller mer eller mindre genomskinlig beroende på från vilken vinkel den ses och därmed också hur många materiallager man ser. Utsikten gick inte att klaga på. Två mil ut över närkeslätten.

Nu fanns det visserligen många branter runt om, men flera konstverk var ändå ganska barnvänliga. Kombinationen titta och prova är trevlig konst!

Det här hade varit den ultimata klätterställningen, men av förståliga skäl var det inte tillåtet.
Waaaal var namnet på denna skapelse, och den är byggd av överblivet virke.Under sommaren är fiket öppet. Vi som var där i september fick dock ha med egen matsäck. Men bord och stod framme.

Det fanns bilväg också. En brant, slingrig men väl framkomlig. Hund och -under uppsikt- barnvänligt.
Framkomligt för såväl rullstolar som barnvagnar och ramp upp till caféet.
Rekommenderas som enkelt utflyktsmål.

#13 Duvedalsängarna

2009-05-21T06:15:00.001-07:00

Ett par kilometer nordost om Degerfors ligger Duvedalsängarna. Här gällde det att hålla ögonen öppna för att hitta rätt.
Det här är ett gammalt kulturlandskap, rikt på växtlighet, på sluttningarna ner mot Möckeln.
En markerad, 1,2 km lång stig löper genom området.
Therese, min trognaste krumilurtrippskamrat, var med. Och Bernhard förstås.
Tillgängligheten var varierande. Stigen till rastplatsen var handikappvänlig.
Rastplatsen gläntan var just en glänta med bord, toaletter och en gammal scoutgård, som tyvärr inte fastnade på bild.
Vidare sedan var vägen inte riktigt lika framkomlig...

Men ändå rätt väl underhållen, med såväl trappor som spångar och skyltar.Jättegranen anses vara en av Sveriges största, med en omkrets i brösthöjd på 360 cm och en höjd på 35 m...Sandstensbrottet, var en mindre imponerande plats. Här bröts sandsten fram till 1940-talet och stenen tros vara ca 700 miljoner år.
Det var förstås väldigt igenväxt och inte alls så stort som vi (jag?) hade hoppats.

Vid Duvedalsängarna ska det också finnas en källa med drickbart vatten. Denna fanns dock inte utmarkerad någonstans och trots att vi sökte ganska noga där den skulle finnas hittade vi bara lera, skrot och spår av vildsvin.

En lagom liten tripp i fin natur om man vill uppleva skogen men inte gå så långt.

#12 Knutbols/Degerfors hembygdsgård

2009-05-21T06:05:00.000-07:00

Öster om vägen, tydligt skyltat, ligger Knutsbols Hembygdsgård. Det är en gammal bergsmansgård med anor från 1500-talet.
Den ligger i en gammal kulturbygd som en gång kan ha använts som fäbodvall.
Sommartid arrangeras här bl.a. teaterföreställningar. Det är stora öppna ytor och perfekt som utflyktsmål med såväl barn som hund.
Handikappanpassat.

# 11 Trystorps Ekäng

2009-04-19T04:52:00.001-07:00

Äntligen dags för en ny krumilurtripp. Det börjar ju bli säsong för dem nu...
Trystorps ekängar är ett naturreservat, 40 ha stort, och ligger i Tångeråsa socken, en bit söder om Fjugesta. Området är ursprungligen ängs- och hagmarker som blivit till en variationsrik lövskog. Där finns ett rikt insekts- och fågelliv och likaså en rik flora.
Gamla jätteekar breder ut sina kronor. Den största stammen har en omkrets på 5,5 meter!
Eken på bilden nedan är inte fullt så stor, men ändå imponerande, både i omfång och ålder; ca 400 år gammal.Kommer man rätt tidpunkt på våren växer vitsipporna likt en matta på marken.

Stora partier blåsippor...

Där finns promenadvänliga vägar, men även mindre markerade stigar från den som vill.Längs vägarna är små skyltar utplacerade, där det går att läsa om trädslagen och växtsorterna man passerar.

Ett perfekt utflyktsmål. Färdiga fikaplatser finns med bord, men även många inbjudande platser i naturen.

Hund -och barnvänligt.

#10 Lundedet knappfors

2008-08-04T07:27:00.000-07:00

Lunedet ett par mil utanför Karlskoga.
Knappfors närmare bestämt.
Där står följande ek att beskåda.
Kungseken.

Vad är det då för märkvärdigt med denna. Jo, det står att läsa på skylten.
Utdrag ur: Beskrifning öfwer Wärmeland, utgiven av Erik Fernow 1773"En Ek, wid Knapp-ed, torde blifwa ibland de märkeligaste ting i hela Wärmeland, Knapp-ed ligger där Sjön Alkwettern, genom Knappforsen, faller ut åt Sjöarna Låen och Möckern.Så snart hertig Carl beslutat, att efter sig namngifwa Carlskoga, skar han sitt sjelf sitt wördade namn i denna Ek, och då han med sin herr Broder, Prins Johan, kommet öfwerens at afsätta K. Erik XIV, 1568, gjorde de med hwarandra et Fördrag, at de bägge skulle wara lika delaktiga i regeringen, hwilket äfwen skedde under denna Ek, och, til åtminnelse däraf, buro bägge deras tjenare, eller Hofherrar, i lång tid Ekelöf i sina hattar."

Så kanske stod han, hertig Karl, på samma plats som Lurvig sitter...
Men eken är egentligen inte huvuddelen. Nä det är platsen i sig. Bergslagskanalens sydligaste sluss...Sidokanal. Underbar naturEn stensatt kanal precis bredvid som en gång ledde till hyttan.En radialturbin från 1800-talets slut. Sådana fick ersätta vattenhjulen då elektriciteten kom.
En gammal såg, kvarn och en handelsbod som håller öppet. Husen är från anlagda under 1700-talet.

Där finns även ett minizoo som vi inte besökte eftersom Bernhard inte fick följa med.
Nära finns även caféer, minigolfbanor, lekplats, badplats, vandringsleder i varierande sträckning.
Äkta skog.Det är ett trevligt ställe. Utflyktsvänligt. Tyvärr med rätt dålig information just om byggnadernas och kanalens historia.
Men rekommenderas ändå.

#9 Qvarnstensgruvan Minnesfjället

2008-07-13T05:15:00.000-07:00

Qvarnstensgruvan Minnesfjället är namnet på de gruvor där kvarnstenar bröts redan på 1100-talet ända fram till 1919.
Lugnåsberget är ett av Västergötlands minsta platåberg och kvarnstensbrytning har varit en viktig del i bygdens historia.
Platsen ligger ungefär en mil utanför Mariestad.

För att nå gruvorna från parkeringen får man gå genom en härlig lövskog. Längs vägen finns skyltar om gamla boplatser, olika sorters blommor och djurlivet.
Innan man passerar grindarna blir man via en skylt påmind om att göra ett toalettbesök.
Här låg kanten av Baltiska ishavet någon gång mellan 13 000-10300 f Kr.
Väl framme hittar man ett dagbrott. Tyvärr ganska dåligt skyltat.
Där finns också flera små bodar som museum, även de dåligt skyltade, samt ingången till gruvan. I "huvudmuseumet" där man även kunde köpa fika fanns ingen information om en tur i gruvan och de två ungdomarna som stod där såg ut att helst vilja vara någon annanstans och var inte alls särskilt intresserade av att informera. Ingen gruvtur alltså.

Gamla fotogenlampor och andra redskap i boden ovanför. Där fanns även modernare hjälmar i ett hörn.

Två kvarnstenar. Sådana som tillverkades där tidigare.
På vägen tillbaka gick vi genom den lummiga skogen igen. En skock får mötte vi på bland träden.
Skogsområdet på väg till och från platsen var en trevlig upplevelse. Själva gruvområdet hade säkert kunnat vara mycket bättre med mer serviceinriktad personal och bättre information.
Men nu vet vi i allafall hur det ser ut, jag och den lurviga hunden (som var mest intresserad av fåren)

#8 Göta Kanal

2008-07-12T23:59:00.000-07:00

Den 11 juli blev det en avstickare till Göta Kanal i Sjötorp.
Det börjades grävningen av Göta Kanal år 1810, under ledning av Baltzar von Platen. 58000 svenska soldater jobbade med enkla verktyg och järnskodda spadar för att ta sig igenom lera, jord och berg.
Med hjälp av genialt konstruerade slussar kunde fartygen så ta sig från väster- till österhav.
Göta kanal kom att bli Sveriges genom tiderna största byggnadsverk och fullbordades 1832.
Ungefär det står på stenen nedanför.
När jag var där (i regnet) höll slussandet på för fullt. Fyra lite mindre båtar skulle upp.
Eftersom jag är fullständigt nollställd när det gäller båtar tänker jag inte alls förklara något med termer. Jag stod på sidan tillsammans med andra åskådare och var mest imponerad.
Damen i gult, sprang fram och tillbaka. Ropade att
"Er båt lite längre fram" och "Ni där måste backa" och " Du åker först" och "Behöver ni disel?"
På andra sidan de här slussarna var det full trafik. "Våra" båtar åkte ut och nya stod på kö att få komma in.
Fina miljöer, hundvänligt och ganska intressant.
Väl värt ett försök.

#7 Limstensgruvorna och Långfarsta

2008-07-06T08:43:00.000-07:00

Fel inställningar på kamerat resulterade i att inga bilder tagna i södra Kilsbergen blev särskillt bra...
Limstensgruvorna var det klart häftigaste stället i södra Kilsbergen!

På vägen från parkeringen passerar man Långfarsta. Där har kalken brutits så att en 125 m lång, helt rak och 6 m bred grav har bildats.
Väggarna är lodräta och 9 m höga.
Tyvärr har människan använt graven som avdumpningsplats för diverse sopor, vilket gör att man visserligen imponeras över platsens storhet, men mest blir ledsen och arg över hur folk förstör och skräpar ner.
Limstenen, eller kalkstenen som den är mer känd för, fraktades till Degerfors. Det transportmedel so stod till buds var en stadig släde som drogs av en oxe.
Transporterna kunde bara utföras på vinterhalvåret då det var före och sjöar samt sur mark var frusna.
Lasset var tungt så kusken fick gå hela vägen och stötta kälken så att den inte stjälpte.
En man och oxe hann i regel med en vända per dag... I Limstensgruvorna började brytningen av kalksten under 1800-talet och den intensivaste perioden var under sista århundradets sista halva. Brytningen upphörde 1905...
Man har lämnat valv mellan de öppna gruvschakten. En teori är att det minskar rasrisken.
I boken "Sevärt i södra Kilsbergen" står det att denna plats är som att komma in i Bergakungens sal. Ungefär så var det.
Men inget för den höjdrädde. Hund rekommenderas inte heller.
(Även om det går med en lite modig hund och en envis dumdristig matte)
Vackert, mäktigt och absolut sevärt.

#6 Mullhyttans hembygdsgård

2008-07-06T08:38:00.001-07:00

På vägen passerar vi Mullhyttan och således hembygdsgården där det tyvärr var stängt och dött. Gården kallas även kvarngården och jodå, vi hittade allt ett kvarnhjul på baksidan.

#5 Jätteberget

2008-07-06T08:08:00.000-07:00

Från trakterna av Villingsberg går genom södra Kilsbergen ett stråk av storblockig och kraftigt sönderbruten berggrund. Det är detta stråk som kallas Fasaskogen.
Den sydligaste delen utgörs av Jätteberget.

Området består av en stor orörd vildmarksskog, avsatt at Sveaskog som ett internt skyddsområde.Särskillt det östliga partiet är dramatiskt med kraftigt uppsprucken bergsgrund, block som lutar mot varandra och lodräta bergsväggar. Enligt sagan är det i Jättebergen som jätten Diger bor. Det sägs att det är hans namn som gett namn åt Degerfors.

#4 Rönningshyttan

2008-07-06T06:28:00.000-07:00

I Södra Kilsbergen, strax intill sjön Ölen en bit utanför Degerfors ligger Rönningshyttan.
Hyttan uppförden 1671 av bönder och skogsägare från trakten.
Järnmalmen hämtades från Hagabergsgruvorna norr om Mullhyttan och från Dalkarlsberg. Träkolen kom från de egna skogarna.
Produktionen vid hyttan var relativt liten; ca 20 ton om året, och såldes bl.a. till Ölsboda bruk.
Verksamheten upphörde i början på 1700-talet.
Idag finns synliga rester av en dammvall, en masugnsruin, slagghögar och en stenskoning i bäcken.
På samma ställe finns även en minnesplats för en duktig stigfinnare; Erik Edlund.
Nedan står det mer om honom. Bilden är klickbar.

#3 Ericsbergs slott

2008-07-06T06:23:00.000-07:00

Den 25/7 2007 blev nästa krumilurtripp: Ericsbergs slott
För mig är det här stället känt för sina fina dressyrtävlingar.
Godset byggdes av en friherre; Eric på 1600-talet. Han dog dock innan det blev helt klart och hustrun fick slutföra bygget. Idag sägs det att det spökar på slottet. Det går skilda meningar om vem det är, men vissa menar att det är just hustrun och hon ska visst ha varit riktigt elak... Bakom slottet finns en stor fin slottsträdgård som vi tyvärr inte han kika i.

#2 Wadköping

2008-07-06T06:20:00.000-07:00

Den 17/7 2007 blev det en krumilurtripp igen.
Till Wadköping.
På 60-talet flyttade man hit hus och gårdar från 1500-,1600-,1700- och 1800talets Örebro. Ett jättemysigt ställe, fina gamla hus och mysiga små bodar.
Tapeter fanns ju inte men både väggar och tak hade mer eller mindre vackra målningar. Tänk att någon stått och målat det här, då någon gång för länge sedan...

Vi var bl.a. i huset där Cajsa Warg hade bott. Sedan blev det besök hemma hos självaste Kronblom som låg och snarkade på soffan.

Så stort var det inte, men väl värt beöket!
Innan vi åkte hem gick vi en sväng bland alla vackra blommor i stadsparken. Den får väl ingen krumilurskylt men får vara med i det här inlägget ändå.

#1 Anundshög

2008-07-06T06:15:00.000-07:00

Börjar med att kopiera över de tre krumilurtrippar jag hann med förra sommaren.
Den första gick till Anundshög som ligger utanför Västerås.

"Alla dessa stenar har rests av Folkvid, till ära av sin son Heden, Anunds bror. Vred högg runorna."
Det kan man inte tro, men precis så står det på stenen.

Själva högen sitter vovven på. Den byggdes av vikingarna på 1000-talet, till minne av Anund.
Bakom syns två av fem skeppssättningar, stenar resta som form av vikingaskepp.

Och jag funderar förstås på hur de här människornas liv såg ut och förundras över att det här finns kvar, hela 1000 år senare.